Och han frågade?

Vart kommer Din själ ifrån?

Hon svarade, med en röst, som en lätt bris från havet.

-Jag är född där stormar och vindar har sin begynnelse.

 Där tiden böjer sig, och blir tidlös.

Var är Du själv född frågade hon och log.

JAG? Jag är en vandringsman. Var jag är född?

Jag är här Nu.

Var jag föddes vet jag ej?

Men jag har mina aningar.

Någon sa "Där natt blir till gryning

i ett enda Nu, och där ett hav av glas är mark.

Där hördes en kväll en quinna gråta ut sin smärta.

Över sitt bortrövade, nyfödda barn".

Jag är det barnet,och alla andra barn

som inte vet varifrån de kommer, eller var de är på väg.

Välkommen hem, sa hon, och tog hans hand.

Välkommen hem........

kb