Få anar vilken sorg det kan vara för en man
att blott en kvinna kan bli gravid, hur mycket
mannen än vill ha barn, är han underställd
kvinnans möjliga vilja att också hon skall ha
den inställningen. En del män får aldrig barn

ens om de så försöker. Det är alltid lättare
för en man att få barn om han har en kvinna
som kan bära foster och föda barn i den
meningen att det också skall vara han som
blir fadern. Inte bara någon som betalar för

underhållet, underhållningen. En del fäder
smiter från notan, det vet jag förstås men
det finns ju också de som kanske aldrig får
veta att de har ett barn eller som får veta
det först när barnet självt lyckas snoka reda

på vem pappan är eller var. Det känns som
en orättvisa att barn ofta nog blir brickor i
ett slags vuxenspel, där det viktiga är makt
pengar, hämnd för tänkta oförätter och så
vidare. Om folk verkligen brydde sig mera

om barnen än om fördelar för egen del eller
att vinna någon sorts dragkamp, då skulle
barnen också kunna växa upp utan en massa
bråk och tjafs. Barn skaffar ju trots allt två
vuxna tillsammans. Även om barnen slipper

uppleva vuxna skillsmässor och istället får
bra förebilder och kärlek, så skulle de själva
sedan säkert bättre kunna bli goda föräldrar
till egna barn då de når mogen ålder. Lätt att
säga kanske för en som inte har några egna

barn, men mina föräldrar skiljde sig tidigt
och jag växte upp med en frånvarande far,
oavsett om jag ville det eller ej. Det gick inte
att påverka från mitt håll sett. Men jag lever
inte ett liv i bitterhet trots dessa förhållanden.