Vaken.
Desperation förmår honom att placeras och infinna sig i detta nyskapta skyddsrum och bliver till hans tillflyktsort.

Inga tecken på framgång i räddning, då ytan varken krackelerar eller ens repas vid försök till skada på den. Varje försök att förse den med ett varmt andetag ger blott en kortvarig imma som tynar bort i samma stund den aldrig fastnade.

Vaken.
Frivilligt fängslad, ofrivilligt hållen - sammanhållna av sorgens strävan bort från lidandet och från lyckan. Han är båda sidor av magneten i den identiska motpolens försök till sammankomst.

Vaken - konsekvensen av det förlorade; det som sjönk av sin svaghet under tidens illavarslande stormar.
Vaken - konsekvensen av det vunna; som låter det svaga ensamt sjunka av driften till självbevaring och kärlek till ett mindre mödosamt leverne.

Du bringar skydd i tider av oro, men håller mig tillbaka i längtan till det nya.

Solen...
... den haver icke skådats ännu. Den som penetrerar den bittra kölden - det goda fängelset - och befriar honom från de rimfrostiga kedjor han själv väljer att bära för sin säkerhet. De skaver och bränner, men i föga jämförelse med vad tiden kan komma att göra mot honom.