Ibland kommer man helt enkelt på rubriken först och så skriver historien mer eller mindre sig själv sedan.

Det var en gång en sliten sko. En som helt oansenlig liten sko. Som ingen skulle kasta blicken på två gånger om ens en enda. En inte alldeles vanlig sko dock emedan utan den man inte kunde nå sina drömmars land, men i par med dess like, bäraren kunde gå hur långt som helst i världen och komma undan med det.

eller

Medan hon kysste samt med varsamma händer smekte hans ståtliga manslem såg hon ut genom tågfönstret och landskapet där ute med sin solnedgång fick henne att koppla på autopiloten i verkligheten så hon rent mekaniskt sedan kunde utföra själva det kreativa arbetet med älskogen medan hon lät sig omvärvas av drömmarnas dimmor där hon iakttog solnedgången med all sitt fantastiska sceneri.

eller

Medan äpplet ännu hängde på trädet, för att till slut mogna och bli plockat eller bara ramla ner bland sina syskon på marken, fick det drömma och längta i den mest fina av barndomar ett äpple gärna bara kan få. Just detta äpple dock skiljde sig en smula ifrån andra äpplen eftersom om plockaren istället för att äta det, skulle få tre önskningar varje morgon, om blott äpplet fick ligga i en skål och betrakta världen.

eller

Flickan med den safirblå medaljongen läppjade med tillförsikt på det i det enkla glaset, kalla och friska vattnet precis som vore det ett dyrbart väl tempererat vin, tappat just för hennes skull i ett glas av vackert facettslipad kristall.