läserskan

 

 

 

jag undrar över läserskan:
förstår hon mig?

den riktiga mamman går bredvid
hon är min förebild. gravid

*

om jag överlever december

skall jag göra en riktig teaterpjäs
som avhandlar 2012

denna tomma scen är det som försiggår
sedan ynglingarna lämnat mina rum

jag förseglar min mun
säger inte ett knyst

lägger sista handen vid föreställningen

 

 

 

 

 

 

Fri vers av Catharina Edin
Läst 616 gånger och applåderad av 34 personer
Utvald text
Publicerad 2012-09-13 18:33

Skriv ut
Spara som PDF

Nanna X grattis till stjärnan! du är en stjärna, jag är din läserska. 2013-09-19

aol verkligen betagande och djupt där inne går mor bredviv, oerhört fint skaldat, 2013-09-19

Anna Frölander Den här dikten lämnar mig inte oberörd. Du skapar starka bilder och ger ifrån dig så pass mycket att nyfikenheten pockar på, du väcker läshuvudet till liv. Inledningsfrasen är smått genial. Ett sådant direkt tilltal, utan att vara allt för påflugen. Jag tänker mig att dikten rymmer tid, att tiden hinner ifatt en. Eller ja… jag kan inte släppa det där med den riktiga mamman heller, det känns som att den raden påverkar allt. Din dikt rymmer så mycket, det tar en stund att smälta intrycken. Den kvardröjande känslan är i alla fall guld värd. Jag är mycket imponerad. 2012-09-17

Anna Vinterstjärna* Fin, varm och väldigt intelligent. Tack för denna. 2012-09-17

ULJO Helt makalöst bra 2012-09-17

Anya Tycker om tonen i denna. Den är vemodig och griper tag innerst inne. Bra C!!! 2012-09-16

ej medlem längre Avmätt och stillsamt berättande text som säger en hel del om tillståndet fastän dikten nästan är tyst. Någon läser i ensamhet de skrivna orden, diktjaget funderar över att omformulera livet till en pjäs om den tomma scen som tar plats i det vilande medvetandet och förseglar sedan munnen innan hon lägger den sista handen vid manuskriptet. Och visst kan december vara en vansklig månad att överleva med all dess slask och kyla, men om man bara tar sig igenom vintersolståndet så brukar det mesta lösa sig med tiden. Kanske kan man då också börja att söka efter en lämplig plats där man kan förena sina samlade erfarenheter, låta föreställningen dra igång och betrakta den gestaltade tillvaron från salongsplats. Det skulle i alla fall vara något som jag själv gärna skulle vilja se på teatern. Med ett milt och eftertänksamt handlag så bär den här dikten på ett stort allvar, och paradoxalt nog så verkar den både öppen och helt sluten på en och samma gång. 2012-09-16

Maiah bra diktat... vemodig, bestämt 2012-09-14

Christer Eriksson Du har ett så stilla sätt i vissa dikter, som denna. Dikten känns tyst men med så mycket kraft, en teaterviskning rätt in i medvinden. Det är tid, rum, sorg som jag hittar. Och så mycket kärlek. Mycket fint. 2012-09-14

DrZappa Gillar sceneriet... 2012-09-14

ej medlem längre fantastisk text!.. 2012-09-14

Jane S Stark bild om ensamhet. Fantastiskt foto som förstärker. 2012-09-14

anits En mycket fin berättelse 2012-09-13

ej medlem längre Mycket bra rakt i genom. 2012-09-13

AgnesP Underbar C:) 2012-09-13