marmortrapporna blir färre
altaret är nått

bevingade varelser
med vänliga gester möter mig

det doftar så friskt här
nästan lavendel - eller vanilj

där kommer han
jag känner fjärilarna i magen

på det mjuka underlaget
trampar jag nätt

det klappar kraftigt
ruset gör mig yr

sträckan mellan oss
minskar

i mitten av pentagrammet
kollapsar min kropp

under synvillorna
förlorar jag honom...