Virvlande löv i
yster dans bjuder upp till
sällsam höstromans
nakna grenar vänder blad
i spröd rosenröd nyans

med öppen dörr och
blossande kinder slår hon
bommen intensivt
väver sommarminnen av
siden sammet trasa lump

gråten stockar sig
känner stor vemodsklump i
halsen när hon ser
tillbaka på tider som
flytt utanför yr löven

styr ut mot havet
hennes blick söker sig mot
horisonten som
så ofta förr skepp i kvav
vinden slår mot öppen dörr