Jag minns mina föräldrars vevgrammofon. Den var som en riktig möbel. Med ett mäktigt lock och just en vev på sidan, som frestade oss barn att veva den sönder och samman.
Men på fester i hemmet dansades det och besamemucho ljöd över lägenheten och det klirrade i glasen.
Jag minns när skivväxlaren kommit på plats och sjuttioåttorna i trave föll ner en efter en mot tallriken och spelade jazz.
Jag minns min rullbandspelare och alla mina ellpe.

Till CD har jag lyckats komma. Men inte längre.
De små datagrejerna förvirrar bara.