Vandrar fram i helg och söcken

vägen tycks mig ej karterad

och försvinner i ett töcken.

Söker efter en markerad

anhalt för min färd, som synes

styrd av makter jag ej känner.

Skepnader, vars onda trynes

hångrin påstår "Vi är vänner!"

"Räds ej våra ingrepp i den

resa som du kallar livet

och som byter vattrat siden,

som för oss tycks efterblivet,

till en dress av säck och aska,

underkastelsens signal,

som blir din när du skall traska

håglöst ur vår jämmerdal."

Då! Jag måste protestera

och klär därför av mig naken

samt, i avsikt att chockera,

visar jag dem faktisk baken!

Tänk, att tillvarons demoner

blir så oförmodat flinka

och flyr bort i legioner

blott de ser en bleklagd skinka!