Om man går längs med en stig
stigen bara fortsätter och man vet inte var man är
måste man då känna sig vilsen?

Har man ingen medkänsla med stigen självt
kan stigen veta vart den börjar och till vilken
plats den kommer att leda

Hur är det med livet?
vad förväntar vi oss av livet
som vi inte förväntar oss
av den slingrande stigen genom skogen

Vi väntar på livet att ge oss allt vi saknar och önskar och mer ändå
som om livet var det samma som oss själva
när livet är oändligt större och för oss människor
förevigt outgrundligt

Av oss människor borde livet förvänta sig
mer än förväntningar