Hela livet går i tusen bitar,
jag hamnar lite ur balans.
Men plockar snabbt upp allt jag hittar,
och fortsätter på livets dans.

Det har ju ändå bara börjat,
jag har inte kommit någonvart.
Men jag känner att jag är på väg,
trots att vägen är kolsvart

Det glimmar i ändan på tunneln,
jag ser slutet på min färd.
Det visar sig att det inte är målet,
utan resan som är minnesvärd.

När jag äntligen kommer fram,
dit jag trodde att jag ville.
Känner jag att jag måste fortsätta gå,
för jag är en vandrande kille.

Att stanna upp och njuta,
har aldrig varit min grej.
Så jag fortsätter vandra,
tills jag äntligen kan möta dig.

Du, som ger mitt liv mening,
som är min bättre sida.
För din skull, och endast din,
kan jag med vemsomhelst strida.

För var dag utan dig
är fylld utav plågor och besvär.
Det enda jag önskar,
är att du vore här.