jag går lika ensam som jag kom

jag blir aldrig nånsin en av dom

jag blir heller aldrig en av er

personen är mer än ögat ser

det osynliga är ändå störst

det osynliga var trots allt först

en hemlighet bär jag som ett svar

en dold men ändå helt uppenbar

ja, hemlig är den för var och en

som inte fått lära känna den

där tröst finns i mycket rikligt mått

där har jag min arvedel och lott

där lyssnas det alltid när jag ber

fast jag aldrig blivit en av er

jag går lika ensam som jag kom

men ändå med ressällskap, liksom

LARZ GUSTAFSSON    14/12 2012