du var alltid äldre än de större

lillgammal och brådmogen och så

känd som flitig gäst på biblioteket

läste tunga böcker redan då

hobbygrabb med händer alltid fulla

av sånt där som hobbygrabbar gör

runtomkring dig såg du hattar rulla

men du valde livet utanför

och discokulan snurrade

snart var inget längre som förut

sol och sommar uti gröna hagar

visst var det en del av sanningen

men din krock med vuxenvärldens lagar

var en annan bit av uppväxten

i den kampen stod du oftast ensam

innan bundsförvanterna kom fram

ena dagen solblekt blond i gläntan

nästa dag en man så allvarsam

och discokulan snurrade...

hårt och kallt var stenstadens neonljus

stjärnor strödde drömmar över dig

det som återstår bor i ett punkthus

egendomligt nära lilla mig

hej du, gamle man, hur är det fatt nu?

var i livet hämtar du ditt stöd?

önskar du du hade rullat hatt nu?

nu får andra måla staden röd

och discokulan snurrade...

LARZ GUSTAFSSON    17/1 2012