jag såg henne komma på avstånd, rakt emot mig. jag såg henne, som sagt, men hon såg inte mig. hon var ung och väldigt vacker och skulle väl aldrig sett mig över huvud taget om jag inte hade kommit där nästan i vägen för henne.
hennes uppmärksamhet, där hon gick, var helt riktad mot mobilofonen, den som hon hade i handen.

"åh, förlåt!" sa hon då vi nästan stötte ihop. "jag såg dig inte!"
våra blickar möttes under en sekund. och vi kunde båda le.

"åh, det gör inget!" svarade jag. "men när vi nu råkar stå här, du och jag: får jag fråga en sak, som jag ofta undrar över, jag en något äldre man:
om du inte hade haft din mobil, vad skulle du då ha tänkt på just här i din promenad?"

jag fick ett rakt och vackert ögonkast och ett svar direkt:
"en sådan situation skulle jag inte kunna tänka mig!"
och något förvirrat:
"tack för att du frågade!"

"tack, själv!" svarade jag, lyfte på baskern och gick vidare. vände mig om efter några steg och såg att hon stod kvar, liksom undrande.