Arbetsmarknaden ser ut som följer.
Det finns jobb och det finns folk som söker jobb.
Arbetsförmedlingens regler gör att man måste söka jobb, men inte bara jobb man passar till, utan vilka jobb som helst.
Det finns folk som har jobb, sådana som passar till sina jobb och sådana som är på helt fel plats i tillvaron.
Till en massa lediga jobb finns det folk ibland men ofta inte rätt slags kompetens hos den sökande.
Det är bra att söka sig en nisch eller ta de jobb som finns och under tiden man jobbar söka de jobb ens kompetens passar till.
Att det finns hur mycket jobb som helst inom vissa kategorier gör ändå inte att folk skaffar sig just den slags kompetens som sådana jobb kräver.
Folk utbildar sig alltför ofta till arbeten där de sökande till platsen överstiger flera hundra procent.
Medan alltså de jobb det finns drösar av, inte finns tillräckligt många sökande.
En massa människor vet om att det är så här.
Ändå blir situtationen inte bättre, snarare sämre.
Media berättar ständigt att just du kan bli en kändis antingen genom att vara bra på något eller bara tro att det är just en kändis du vill bli.
Tyvärr går det bra för många sökande på just sådana platser.
Så när folk påstår att det inte finns några jobb så har de fel, de har bara inte rätt kompentens för den plats de söker, om de är blott lycksökare.

Om det var bättre förr?
Det beror på hur förr man räknar.
Före 1990 behövde man inte i onödan visa upp för mycket papper eller berätta för mycket om sig själv, exempelvis om man led av malaria, hade hiv eller bara var sjukskriven något mer ofta än normen, hade suttit av tid i ett litet rum på ett slags ofta fullbelagt hotell i landsorten.
I vilket fall om man sökte okvalificerade jobb.

Numera måste man utöver andra kvalifikationer vända ut och in på sig själv för att söka prata till sig ett jobb, även om det så bara handlar om just okvalificerade jobb.
Bästa sättet att skaffa sig jobb förr var att berätta om hur villig man var att jobba, gå på prov i någon månad och sedan var man hyrd, hade fått jobbet.
Det bästa man alltid kunnat ta sig för för att kvalificera sig är att utbilda sig inom ett område där det är mest troligt att man får jobb.

Med rätt inställning kan man komma långt.
Vad som är rätt inställning kan du komma fram till genom att prata med folk som har jobb.
Skaffar du dig fel utbildning så kommer du också att få stå där med svansen mellan benen.
Är du rädd för att ta i och visa vad du kan kommer du helt på efterkälken.
För att parafrasera en man som gav en president möjlighet att prata sig odödlig.
Fråga dig inte bara vad ditt jobb kan göra för dig, utan även vad du kan bidra med till ett jobb.
Exempelvis genom att skaffa dig rätt sorts kompetens.