i natt viskar myriader av stjärnor Ditt namn

inatt kastar jag mig tveklöst in i Din famn

jag är en nattviskare född inifrån och ut

själens nattjärns svaga is  brast till slut

i det kalla vattnet orkar man bara viska stilla

nedkyld med endast ett längtande ord ej att förspilla

hjälp, ordet fött ur ett evighets rop, en silvertråd

ned sträcktes händer med sår och fulla av nåd

levande vatten värmde i flödande famnen lugn

borta var livet kyla och även dödens krematorier ugn

i natt viskar myriader av stjärnor Ditt namn

inatt kastar jag mig tveklöst in i Din famn

jag är en nattviskare, en tjänare som Du gör trygg

vet att mörkret flyr jag är inte längre ljusskygg

vanmakten invanda kedjor föll av vid korsets fot

Din kärlek gick på djupet drog loss det ondas rot

jag viskar stilla i natten Ditt heliga namn

som blir till en lovsång in i Din famn.......

kb