Förgjord av alla världens oförrätter

är livet som ett hårsvall, fyllt av gnetter

som tuggar ivrigt på mitt intellekt

och plågar mig var natt och morgonväkt.

Min dag är som ett brinnande Gehenna

där jag i ångest tvingas att bekänna

min pina i en värld så djävulskt kall

som en misslyckad etsning av Chagall.

Jag är ju blott en kärlig individ

som nu, paranoid sedan en tid,

torteras av en grym och ojust värld

som gömmer törnen på den himmelsfärd 

jag skulle anträda, om ej vandaler

stod hindrande i gömslen och portaler.

Så njuter jag min möra Cordon Bleu

istället för att gråtmilt ta adjö.

Hur finna väg ur denna orättvisa?

O, säg mig vad som kan bereda lisa

för alla dessa fasansfulla kval

som omger mig i denna jämmerdal?

Herr kypare! Nu vill jag bara dricka.

Så vänligen förläna mig en bricka

med alkoholer, vars volymprocent

kan undanröja varje vettsfragment.

Må ruset sedan bli min morgongåva.

Det lär va' skönt för skalder att få sova.