Jag gick till min väns tobaksaffär för en tid sedan för att köpa mig en tidning. Väl där inne stod jag och bläddrade i en annan tidskrift medan han expedierade en annan kund och vi småpratade med varandra mellan kunderna. Sedan gick det en stund innan klockan i dörren plingade igen så vi hann med både vädret, sporten och det allra senaste skvallret i politiken. När dörren sedan öppnades kom det in två män i fyrtio eller femtioårsåldern och en ung man på kanske en arton år eller där omkring. Jag ställde mig åter för att bläddra i en tidskrift men kunde inte låta bli att höra vad ärendet gällde. Först köpte en av männen några paket tobak och litet smågodis. Sedan talade den andre mannen en stund och så gick sällskapet ut igen ur butiken. Vad mannen hade på hjärtat var ungefär detta.
- Du ser den här unge mannen? Han är arbetslös just nu men på måndag i nästa vecka kommer han hit igen och då ger du honom jobb. Är det uppfattat? Han väntade inte på svar utan talade nästan genast igen. För om han inte får jobbet så kommer du heller inte att ha någon butik att gå till sedan. Då är det lika bra att du slår igen.
Nå, den här grabben kom mycket riktigt tillbaka på måndagen och min vän satte honom att sortera utgående tidningar som skulle skickas tillbaka till var de nu kom ifrån från början. Till grossisten antagligen. I vilket fall så gick den veckan och grabben kom till jobbet varje dag som en duktig gosse. Sedan omkring den tredje veckan eller så då var jag som vanligt inne på onsdagen för att köpa min tidning och då berättade min vän att han haft ett litet samtal med grabben. Han hade meddelat gossen att visst gick det hyggligt bra med butiken men att om grabben ville ha kvar jobbet så skulle han bli tvungen att verkligen hugga i också, inte bara gå och dra benen efter sig. Grabben blev alldeles blek i ansiktet, men nickade som svar på att han förstod. Sedan på kvällen hemma framför teven fick jag se på nyheterna att det varit två mord i villasamhället. Två medelålders män som var väl kända av polisen hade blivit hittade i en skogsdunge av en kvinna som rastade sin hund. Männen måste ha varit döda minst en vecka när fyndet gjordes. Det märkliga var bara att de inte hade legat där på marken kvällen innan. Jag fortsatte att köpa min tidning i samma tobaksaffär i många år efter den här händelsen, men det var som om det hade kommit något spänt mellan mig och min vän. Trots att han verkade precis lika hjärtlig och välkomnande som förut och att han trots allt behållit grabben som förste hjälpreda.