Jag satt på verandan och gonade mej
med ett gyllene glas amerikansk Chardonnay
när en geting kom surrande, törstig men glad
med målet att helt enkelt ta sig ett bad
i det smakfulla vin som just då gav mitt liv
ett läckert och högst avundsvärt perspektiv.

Jag varnade krypet, men utan effekt.
Det störtdök i vinglaset, snabbt och direkt
och tog sig i solvärmen en redig slurk.
Jag tyckte mig ana en rap från den skurk
som nu gjorde anspråk på min alkohol.
Det är faktiskt mer än en människa tål.

Som alla förstår var jag nu i en kris,
här fanns ju ej heller nån insektspolis
som kollade allt och snabbt kunde begripa
att nu var det verkligen dags att ingripa!
Men ödet far tidvis rätt vill på den älv
som gör att en del problem löser sig själv.

Ty getingar tillhör de epikuréer
som tidivis tycks missbruka sina trakéer
och efter en stund det bevingade svinet
fick för djup kontakt med det lockande vinet.
Så,  entomologer, säg vad man skall tro
om dödsbudseffekten i ett getingb0?!

Jag tror Kajsa Warg sade att: "Mot kadaver
som drunknar i vin får man ta vad man haver!"
Jag fjärmade liket med hjälp av en gaffel
och räddade därmed min flytande taffel!
Men se mig nu, kära du, ej som tragöd!
Den rackaren fick ju en underbar död!