Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
nostalgitripp, jag skulle kunna fortsätta i evigheter, men det ska jag inte.


MUSIKNOSTALGI

She keeps some memories locked away
But they are always escaping
neclgect won\'t make them fade away
They\'re reaching into her dreams
Down in her heart
Don\'t need fingers to be tearing it apart

Gotta face the day
There is no other way
To clear the fog inside your mind
Fill it up with dreams
But all that you can seem to find
A green-tinted sixties mind


Mr. Big - Green-tinted Sixties Mind - Lean Into It 1991

Jag har fastnat i nittiotalet. Jag kan inte låta bli att älska distade elgitarrer och härliga solon. Och Mr.Big är såååå underskattade. Dom gjorde en låt, som alla kommer ihåg dom för, To be with you. Den är sönderspelad och alla är trötta, men vem har egentligen lyssnat på den här låten, Green-tinted sixties mind eller Just take my heart.. sistnämnda har nog fler hört, och då borde fler veta att introt med gitarren är helt otroligt bra.

Jag önskar jag hade vart 20 på den tiden. Inte för kläderna. Inte för frisyrerna, MEN FÖR MUSIKEN!
Rock. Hårdrock. Grunge. Trashmetal.
Mr.Big, Extreme, Guns\'n\'roses, Metallica, Nirvana, Skid Row och så vidare..
UNDERBART.

Det finns ett annat decennium jag hade velat leva i också. 60-70 talet
När alla var höga, jag vet, det låter hemskt, men det är inte så konstigt att jag drömmer efter alla drömlika tolkningar av att vara hög som finns på film. Dazed and confused. Hur härlig är inte den filmen egentligen!?
Jag känner av alla dom där härliga tiderna man hade, som jag egentligen har med mina vänner nu, förutom att det handlar om alkohol, inget annat, när det är dags för fest.
Men ja.. som sagt. Jag gillar den filmen. Och musiken då också.
Low rider. Bara som ett exempel. Jisses vilken härlig låt. Janis Joplin, Led Zeppelin, Nick Drake, Van Morrison m.fl.


Det var ärligare förr. Renare förr. I musiken alltså. Då användes inga satans apparater för att \"pitcha\" dom där omöjliga tonerna. Strunt säger jag bara! Varför kan man inte bara låta rösten vara.. Varför ska man mixtra för att få allt att låta helt perfekt? Varför strävar vi så otroligt efter perfektionism?
Om en röst brister i en ton, är inte det hela världen, och om gitarren kanske inte är perfekt stämd, so what? Det är hjärta och smärta, blodsvettochtårar i all musik, men varför inte ha ärligheten kvar också?Ingen är perfekt. Så varför låtsas? Jag vill i alla fall inte ha perfekt musik. Jag vill ha ÄRLIG musik. Och jag tror inte alls att jag är ensam. PUNKT.


DET FINNS SÅ MYCKET ATT DRÖMMA TILLBAKA TILL!!

Så, tillbaka till nutiden.
Om EN vecka har vi spelning. Ca 50 låtar. Grejt, jättekul känns det verkligen, FÖRUTOM det faktum att vi inte har repat in EN ENDA LÅT!
Jag blir snart galen.
Antar att vi kommer igång i veckan. Vi kan väl alla låtar till hälften redan antar jag, men jag vill kunna dom ordentligt. Har inte tänkt skämma ut mig.
Även om det vore kul för alla inblandade.. om tio år.

Om tio år, är är det förmodligen 2000 talet som rockat. I alla fall i min värld, för jag var inte riktigt med när det spelades härlig rock osv i början av nittiotalet. Jag var alldeles för upptagen av Bamse tidningar och mjukdjur.
Och 60-70 talet, ja, då var jag nog inte ens i närheten av påtänkt. Eller påtänd. Hrm.



AAnyway. Är det inte så att allt kommer tillbaka, det går bara runt, runt, och egentligen blir vi inte klokare, vi återuppfinner bara våra förra genialiska drag och försöker göra en modern tappning..?

Jag hoppas nittiotalet kommer att komma tillbaka med fullt ös..!

Det är det som känns lite sorgligt också. Det känns som att alla bra låtar redan är gjorda redan. Nu är det otroligt svårt att få något att låta unikt och nyskapande.

Hursomhelst.. Det är nog musik jag är allra mest tacksam för.
För ska jag vara ärlig, så har jag aldrig satt mig in i det här med att läsa poesi. Jag kan tycka att Oscar Wilde hade massa saker att säga, och han gjorde det förbannat bra, men annars har jag nog egentligen ingen direkt \"poet\" som jag kommer ihåg sådär. Poesin finns i musiken hursomhelst, och jag tror faktiskt att jag väldigt ofta nöjer mig med det.
Jag gillar tanken att man kan uttrycka sig på flera sätt samtidigt. Både med röst, text och gnisslande tongångar.


Det här var min nostalgitripp..
Hoppas du hängde med och började tänka på din.
För hur bra vi än har det idag, så måste du hålla med om att det är förbannat skönt att tänka tillbaka ibland till \"den gamla goda tiden\".


Godnatt




Övriga genrer av starfire
Läst 580 gånger
Publicerad 2006-02-26 00:04



Bookmark and Share


  Stefanie Nerman
älska 60-70 talet !
Den dazed and confused filen är äckligt grym också
jag önskar jag också levde på den tiden...
Grym nostalgitripp och du hade gärna kunnat fortsätta ännu längre för man följde med intensivt i alla vändningar.
2008-06-27
  > Nästa text
< Föregående

starfire
starfire

Mina favoriter
rundgång