Det fanns ingen kärlek för lerskärvan Job.

Hans fru ville att han skulle förbanna Gud och sen dö.

Vännerna satt i dagar sju. Det var fint och gott.

Men sen. Öppnade de sin mun,  röjde och kanske

fördröjde de Guds svar.

Men Vi vet..... Vi fick se VAD som hände

bakom kulisserna...

Åklagaren.... Men Job såg inte allt detta...

Det finns ingen kärlek för "skärvor" där de ligger i tusental.

våra skärvor, våra liv,så känns det, så känns det.....

Men en dag kommer stormvinden......

I stormens öga, epicentrum är lugnet

mitt I det talade Gud, Herren till Job...

BE OM EN STORMVIND!!

ROPA UT DIN NÖD, DIN SJÄLS DÖD NÖD!!!

Han som kommer ridande på keruben..

Han som kommer i töcknet...

Börjar tala till Dig/Oss.....

Vår tvivlande tro blir segerviss kärleks ro

mitt i stormvindens öga........

Där just där, vid korsets fot faller vi till föga

för Hans Majestät och Herde röst....

Just DÄR, finner Vi till sist vilan vid Hans bröst....

Där kan Vi be för våra "Jobs vänner"....

Där får vi se bakom ridån....

Där blir tro en gemenskap...

En vänskap.....

Vän med Gud och öde-mjuk.....

kb