Vit kritinvasion på grottväggar
spastiskt raseri genom vertigots lerbana
i eldstadskorsning, så naket det kan bli

Stå vidare och bli klippkanten
NÄR DEN RESER DIG
i cirklar men också upp ur
denna glittrande yta över
havets smaragdsynapser

Aldrig tid
Alltid fast

besluten om krig
mot förruttnelse och
fortsatt dödsbra liv

Doppar näsan i vattenfallet
Upplöser blodet i floden

Utan rygg
Med axlar

Skuggan gestaltar sig själv
Så, se med himlaögonen
Genom väggen av ljus