Jag skulle in på akuten för jag hade sådan fruktansvärd värk i vad det nu heter. Så kom jag fram till luckan för att anmäla ankomst, få betala och beställa någon sorts behandling från en behandlingsmeny. Hon i luckan bad mig att utöver adress, civilstånd, symptom och så vidare, fylla i mitt födelsenummer på tio siffror. Men fältet hade elva luckor. Så jag visste inte om det var den första luckan som skulle lämnas tom eller om det var den sista. För att vara alldeles säker tog jag två blanketter och fyllde i dem exakt likadant bara med den skillnaden att jag fyllde i födelsenumret olika. Så lämnade jag in dem. I väntrummet satt det bara sådär en fyra människor före mig, nu räknar jag inte in ev följeslagare som familjer med barn och deras syskon, hundar, katter, fåglar, hermeliner et cetera. Man kunde tro att vi hamnat hos en veterinär. Eller en sådan klinik för sjuka djur. Efter hand som patienterna ropades upp och kom in till läkaren så fylldes väntrummet sakta på och redan efter en fem timmar eller så var det minst sagt knökfullt. Då började det gå upp för mig att mitt namn borde ha ropats upp redan för någon tid sedan. Så jag gick tillbaka till luckan, där det nu satt en helt annan kvinna än sist jag var där. Jag frågade efter när det skulle kunna bli min tur och då frågade hon om jag kunde skriva ner mitt födelsenummer på en anvisade raden så skulle hon kolla upp saken, för hon var upptagen av en hel familj redan medan jag kom dit och trängde mig en smula i kön. Jag tittade på lappen. Det fanns elva rutor i den och jag skulle fylla i mitt tiosiffriga födelsenummer i dem. Jag fick en lätt huvudvärk bara av att försöka lista ut var jag skulle börja någonstans. I vilken ände det skulle vara en tom ruta. Så jag tänkte att jag kan väl skriva numret ovanför rutorna. Ja, eller kanske under rutorna? Medan jag stod där vid sidan av och funderade över detta gick det två timmar till. Tiden bara rann iväg och jag stod där som ett fån och undrade över vad jag över huvud taget hade där att göra. Någonstans hade jag läst att det som behövdes för att en sjuk människa skulle bli frisk, det var att gå och sätta sig i ett väntrum till en läkarmottagning. Man behövde bara sitta där och vänta så skulle man hinna bli frisk alldeles av sig själv. Så jag var kvar där en timme till, sedan gick jag hem igen. Några dagar senare tillbaka på min arbetsplats igen, på djurkliniken, fick jag reda på av en arbetskamrat att den där lappen med födelsenumret, hade en extra ruta därför att efter att ha skrivit in de första sex siffrorna skulle man göra ett streck och så fylla i de fyra sista siffrorna efter detta streck. Då undrade jag över varför det inte fanns ett sådant streck redan, det fanns ju ändå färdigtryckta rutor för alla andra personuppgifter. Min arbetskamrat visste inte heller säkert varför men antog att den som utformade papperet antingen inte hade tänkt på saken eller så skulle strecket ha utgjorts av ett vattenmärke i papperet men att någon någonstans hade missförstått utformningen av trycksaken. Att alla andra uppgifter fick skrivas in i olika fält och rutor ovanför men att just detta sista blev helt obegripligt måste nog vara att betrakta som det där berömda undantaget som bekräftar regeln. När jag kom tillbaka hem samma dag kom jag ihåg att jag glömt att fråga hur hon själv brukade hantera saken, men så kom jag på att det kunde jag ju fråga henne dagen efter. Fast sedan kom jag fram till att det kunde jag ju inte göra eftersom hon skulle gå på semester då och flyga till vad det nu heter i det där landet som börjar på F eller G.