Ett känslolöst luft, fläktar sakta igenom vinden.

Den kommer i tystnad, oväntad den vänder på ljuset.

I min slummer så känner jag kylan och hör hur fönstret skriar.

Är det endast jag som känner mig utsatt för förförelseakt?

Jag uppfattar dess ljud.

Så gör mitt hjärta med, medan den i tvivel försöker väcka mig till rörlighet.

Är det tvättäkta det omtalade, att varje själ skall smaka på sitt dödsfall?

För här är nu glädjeförstöraren.

-Nej jag vill inte gå nu, snälla hjälp!! är bara ord utan betydelse.

Vilket möte,

som inte går att förboka, som inte går att inte närvara på.

Som kommer utan någon förkänning.

Se, var de inte levande en gång?

Var de inte unga en gång?

Var de inte livliga en gång?

Vackra, rika, berömda, starka, högljuda!

Ja,

Det var dom,

En gång.

Men! vad tog dem med sig?

Av sina hus, bilar, pengar, kläder,

Skratt, skryt, diplomer.

Ja, vad tog de med sig?

Förutom några tygbitar som kommer att försvinna i livets kretslopp.


Är det sant,


det omtalade?

Tydligen.

För här ligger dom,

livlösa på väg.

För att på inga villkor återvända.

Sovande och tysta.

För att för alltid glömmas.

Det är sanning,

det omtalade.


Men är du förbered?