I juli förra året flyttade jag hit till
Vadstena. När man min levde var
vi här ofta, vi tyckte båda så mycket
om stan. Den ligger ju så vackert vid
Vättern. Och alltid blev vi så väl och
gott bemötta vid alla besök vi gjorde.
Här fanns en sådan vänlighet och ett
sådant lugn och ingen stress alls!

När jag började få ordning på mina pinnaler
därhemma fick jag mer tid över till att se mig
mer omkring i stan på dagarna. Och jag tog inte
längre den snabbaste vägen hem utan jag tog
Skänningegatan. Där var en anslagstavla.
Svenska Kyrkans. Jag gick fram och läste på den
och just den dagen kl 15 var det allsång på
församlingshemmet. Jag tittade på min klocka, det
började om en kvart. Jag öppnade dörren och gick in.

Några kvinnor stod med ryggarna emot mig och höll
på att ordna med kaffe och kaffebröd. Ivrigt syssel-
satta. Men jag ropade: -Hallå! Då vände sig alla
om, en av kvinnorna kom emot mig och log glatt
och sträckte fram en hand till mig och sa:
-Hjärtligt välkommen till allsången och här
finns kaffe och bröd om du vill ha. Jag tog
för mig och satte mig ner vid ett av borden.

Mitt bord som de andra borden de fylldes snabbt på med
kaffe- som allsångssugna gäster. Sångböcker delades
ut. En musikant satte sig vid flygeln började att spela.
Hon sjöng, vi gäster sjöng. Vi turades om att önska
vilka melodier vi skulle ta. Det blev en hel del från vår
visskatt. Och många sa, så roligt att få höra dessa
vackra sånger, det är så sällan de spelas i radio!
Och så kul det är att få sjunga med!

Jag var med på fler allsångssstunder. Och jag kom att tala
lite mer med kvinnan som hälsat på mig så glatt, Maria
Sundelius församlingsvärdinnan, och hon berättade om
soppköket de har i samarbete med Vätternkyrkan
och till det behövdes fler frivilliga medarbetare.
Så jag anmälde mig att vara med i laget.

Där har jag varit med några gånger nu! Och jag har
hamnat i ett otroligt kunnigt matlag! Bara glada miner!
Ingenting är omöjligt! Många glada skratt under arbetets
gång och det händer till och med att nå´n stämmer upp i
sång. Så jag, som kom som en främling till stan jag har
verklingen tagits emot gott här. Så jag säger bara
det är en förmån att få vara med i detta "team"!

Och Maria Sundelius sa igen, fler frivilliga medarbetare
behövs till soppköket, så är det någon som
är intresserad att vara med så ring henne...

När jag skriver detta har jag bott i Vadstena i lite mer
än ett halvt år och jag trivs så gott, men vad jag borde
förstått är att jag borde ju flyttat hit för länge sen...

Ewa-Britt Nilson