Vaggas till sömns av
det rytmiska skendunket
immigt i kupén
borta är tårarna från
från avskedet på station

sommarlov hägrar
i inlandets utkant där
hjortronen blommar
på oändliga myrar
nytjärad eka väntar

nere vid bryggan
under björken i skuggan
vilar minnet av
en stolt man reslig som en
fura nu hädangången

alltid snar till skratt
silvergrått hår med sliten
slokhatt käckt på sned
frid över hans minne väcks
till liv av hög röst framme