Fredrik och Lussan vaknar på rätt sida och är mitt inne i frukostens tillredande medan de för ett litet samtal sådär som vem som helst skulle kunna tänkas göra på tom mage.
- Har du läst första kapitlet i min nya bok, som jag bad dig om att göra?
Lussan svarar ur ena mungipan medan hon försöker ägna morgontidningen en smula uppmärksamhet. Det är fortfarande hårda strider i...
- Jo, men jag tycker att historien är litet lam.
En hel eller en halv burk med skivade champinjoner?
- Den tar sig i kapitel två.
- Jaså, verkligen?
Litet stekt lök till baconskivorna?
- Ja, verkligen. Det är inte kritik jag behöver just nu utan uppmuntran.
- Jaså, uppmuntran?
Och så vädret. Hur fan blir vädret idag? Hotar det att bli regn?
- Jo, just det.
- Nå men då så. Handlingen är fullt tillräckligt... ...lam.
Här ser Fredrik till att något litet översteka dagens leende, omeletten.
- Men vad fan, jag sa ju till dig att...
Här fortsätter den spännande konversationen ut på balkongen med skvimpande koppar och klirrande bestick. Resten av snacket trasas sönder av vinden och allt längre försjunker rummet i en harmonisk tystnad då morgonens kombatanter låter sig alltmer även de tystas av varsin kopp hett och det fördjupade intresset av den väl smakande frukosten.