Ett kontor fullt av kvinnor som sitter och svarar i telefon. Det ringer oupphörligen och att det är kvinnor som jobbar där beror på att de sedan länge är tränade i viss självbehärskning. Det ringer åter igen och så lyfter en kvinna luren och följande samtal hörs ljuda ut i etern.
- Marsprojektet.
- Har jag kommit till Marsprojektet?
- Till Marsprojektet? Ja, det har ni.
- Utmärkt. Jo, det är så här att jag har en jobbig chef som dessutom råkar vara min frus bror. Jag har länge tänkt mig att det skulle vara en utmaning för honom att resa bort. Helst så långt bort som möjligt och nu när det söks folk till det här Marsprojektet så tänkte jag...
- Det är meningen att det skall vara frivilligt. Den som reser dit gör det ju på enkel biljett.
- Enkel biljett?
- Ja, det ingår ingen returbiljett.
- Du menar... att den som åker kommer att bo där resten av sitt liv?
- Precis.
- Vilken underbar idé. Precis vad min svåger behöver.
- Men han måste anmäla sig själv.
- Måste ni upplysa honom om det där med enkel biljett?
- Ja, jag är rädd för det.
- Inte behöver ni vara rädd inte. Om ni bara låter det ingå i någon sorts informationspaket så kommer han att köpa rubbet.
- Ja, det är inbakat i informationen.
- Det låter bra. Då skall jag genast avråda honom från att resa och...
- Men jag tyckte precis att ni sa att...
- Jo, visst. Men man skall aldrig råda en chef att göra något. Man skall alltid avråda en chef att göra saker.
- Det låter ju väldigt konstigt. Om man nu vill att någon skall...
- Så skall man absolut avråda från det. Man kan exempelvis säga att man själv aldrig skulle göra en sådan sak.
- Men hur skall det kunna påverka någon att...
- Jo, men det är ju det som är grejen. Om man själv berättar livligt om något för den som är högre upp på stegen än en själv så brukar personen ifråga uttala sig på det viset att det där skall du minsann få äta upp att du har sagt.
- Så du menar alltså att...
- Precis. Och om man dessutom tar upp det i tid och otid, desto bättre. Gnid in det bara, att det där är något som är över chefens horisont. Ett ouppnåeligt mål.
- Gnida in det bara?
- Precis.
- Var det något mera?
- Kan man få jobb inom projektet?
- Få jobb?
- Ja, alltså som extra.
- Extra?
- Ja, som handräckning eller något. Som att man kom så nära som dit, bara inte ända fram.
- Ända fram?
- Ja, ända fram till Mars alltså. Att man inte duger till att resa, men i alla fall fick in en fot i projektet.
- Vad skall det vara bra för?
- Är inte det självklart?
- Verkligen inte.
- Då kan ens ofrivilliga släkting skryta med att människan inte kom längre än till golvet, medan han själv faktiskt blir världsberömd och hamnar i historieböckerna.
- Är det poängen?
- Poängen är att projektet innebär en enkel biljett och så är man av med det problemet.
- Det kommer bara en ny människa som tar hans plats. Som chef alltså.
- Bara jag slipper vara släkt med fanskapet så.
- Jaa. Som jag sa i början. Det är en frivillig ansökan som måste till och sedan skall det göras urval genom olika tester.
- Det låter bra. Jag skall genast ta itu med uppdraget.
- Uppdraget?
- Kan ni låta bli att upprepa allt jag säger? Tänk själv, människa!
- Kalla mig inte människa, människa.

Här tog pennan slut och så är det dags att gå ut i solskenet innan det går ner, så vill du veta hur det gick sedan får du använda din egen fantasi. Om du har någon.