Jag har för mig att jag någon gång läst något om att det är bra om benen är lika långa, så att de når ända ner till marken, vilket ju inte blir fallet om benen exempelvis är för korta. Det är ju så med just ben att ju längre de är, desto större chans att de når ända ner till just marken. Det känns ju rätt betryggande om det gäller även armar, att de når ända fram till det man sträcker sig efter. Är de otillräckligt långa får man ju försöka att ställa sig mer nära det som i andra fall skall kunna betraktas befinna sig som 'inom räckhåll'. Det har ju en längre tid annars varit känt att om man exempelvis skriver texter, de måste skrivas just så långa att de räcker ända fram till slutet, hinner innehålla något, exempelvis någon slags poäng eller budskap. Texter som inte uppfyller sådana krav är ibland böcker. 'Den tappre soldaten Svejk' är en av de böcker som visserligen är full av poänger, men som inte nådde riktigt ända fram utan slutar mitt i en mening. Som tröst kan jag dock rapportera att de flesta böcker som ges ut slutar med en sorts punkt, frågetecken eller utropstecken. Även om det stundom ryktas att även kortare noveller kan sluta med en fråga eller ett utrop. Så brukar också noveller avslutas med en punkt och ofta nog 'nå ända fram' till något slags slut.