Ibland känns det viktigt att du ser mig. Som om du aldrig skulle respektera någon som mig. Jag hoppas så innerligt att du skulle vilja ge mig. En chans att börja nu.

Jag skakar av solens kalla strålar när jag lämnar dig. Jag försvann ett tag på vägen hem från dig. Men nu ska jag åter blunda för att få se dig. Blunda för att börja nu.

Jag ska ändra hela mitt liv igen. Kan jag skrika för att få svar igen. Och sen bara brytas ner på marken igen. För att få börja nu.

Du vet inte att du är han, å jag svär. Vinden ven förbi ditt fönster, som om jag inte ens var här. Jag kramar luft och kysser drömmar när jag är kär. Du saknar någon när du ligger där. För du vet inte vem du är.

Du är alldeles för vacker för det här, det vet du om. Du vill ha något helt annat, och det talar du om. Likt du sträcker armen runt en midja när känslan börjar om. Vill jag att du ska se mig nu.

Jag vet att det finns så många sätt att göra fel på. Det där kortet i din ficka, som du alltid går och bär på. Du har motivet i ditt huvud, kortet i slitna jeans, men är det med henne eller mig på? Kan du se mig nu.

Du slänger kommentar på kommentar, jag ger inte längre några svar. Jag tar till ton, fast inget låter bra, du vet ingenting alls jag vet alltihop, du är den jag måste ta.

Du vet inte vem du är, Du vet inte att du är han,

Du vet inte att du är han, å jag svär. Vinden ven förbi ditt fönster, som om jag inte ens var här. Jag kramar luft och kysser drömmar när jag är kär. Du saknar någon när du ligger där. För du vet inte vem du är.

Men om du visste vem du var, skulle vi då vara ett par?
Inget svar.