M annen såg sig inte om där han gick gatan fram och även om han gjort det skulle han inte ha lagt märke till en damlös hund som förföljde kvinnan i svart som kanske förföljde honom. Någonstans skällde en hund. En svart katt korsade gatan, jamade och försvann in i en port. Porten var öppen och katten tog de tre trapporna upp i huset i stora skutt. Porten var tom igen och dörren gick igen som om den stängts av en osynlig hand.

A tt hon själv kanske var skuggad skulle inte ha fallit honom in att förstå och även om han sett sig om skulle den gula Mercedes som skuggade dessa tre personer på ett avstånd av ett helt kvarter inte ha röjt något annat än att den fanns där på kanske en hundra meters avstånd från mannen och skulle ha verkat helt naturligt förekommande på gatan även om den segade sig fram i krypfart.

N ej, man kan inte säga att någon av dessa personer som gick längs kvarteret skulle ha känt sig förföljd av någon annan. Inte ens de tre personerna i bilen borde ha känt av något sådant. Den som skulle ha kunnat skugga bilen måste i så fall själv ha befunnit sig i eller på ett fordon och detta fordon, liksom personen själv skulle i så fall ha behövt vara osynlig för att inte märkas av någon.

N är mannen gått hela kvarterets längd stannade han och gjorde någonting med händerna i först rockens fickor och sedan även i huvudhöjd. En svag puff av rök lät avslöja att han tänt eld på något, kanske en cigarett, cigarr eller pipa. Vem sågs väl röka pipa nu för tiden?

E n andra rökpuff sedan handen åter förts mot ansiktet och sedan bort igen avslöjade att röken kom från just en pipa. Röken ägde just en sådan karaktäristik som en van iakttagare kunde registrera kom från just ett sådant rökverk. Den måste ha varit färdigstoppad och legat där i ena fickan i väntan på direkt användning. Vilket betydde att mannen ifråga inte skulle behöva aska av den eller ens kasta någon fimp på gatan efter sig.

N ågon kunde ha tänkt sig att det var allt tur det, eller kanske motsatsen. För liket av den förra rökaren från gårdagen som blivit så vackert tagen av daga hade ännu inte hunnit upptäckas av någon hundägare i en skog nära dig. Skogen var kanske för stor för det. Eller så hade liket blivit så väl maskerat att en hund inte gärna skulle kunna finna det eller ens vilja finna det just på grund av den grundliga maskeringen.

I just det ögonblicket valde den första kvinnan att inte längre följa mannen med pipan. Om det nu var det hon gjort och till följd av det slutade det hela också med att även den andra kvinnan slutade upp med att följa efter någon. Som på en given signal försvann de två kvinnorna åt olika håll strax efter det att föraren av bilen satt mera fart på fordonet och låtit det vika av in på en sidogata med en i stort sett ljudlös sväng och även sorti.

D en rökande mannen med pipan drog en suck av lättnad över att gatan inte gick i starkt motlut någon längre sträcka, samtidigt som han åter igen puffade på pipan och lät ta ut stegen en smula som för att än mera snabbt komma gatan fram. Som om han valt att plötsligt lägga i en högre växel. Nu när ingen längre förföljde honom, om det var det som varit fallet, verkade han ha slappnat av något och gick inte längre med vänsterhanden slappt slängande utmed sidan.

E tt par dagar senare i en skog nära en mindre sjö, upptäcktes liket av en man som blivit fullkomligt huvudlös. Huvudet hittades några hundra meter från platsen av en ganska nybakad polis som deltog i sökandet efter just detta huvud. Han var inte van vid att behöva leta efter huvuden och markerade bara platsen med några lätta uppkastningar innan han förmådde att per radio rapportera händelsen via radio till en kollega som befann sig tre meter ifrån honom. Polismannen till höger om honom hörde honom kasta upp och hörde honom såväl tala i radion som även som rakt ut i luften, som till ingen särskild.

N u visste man alltså att huvudet hade hittats. Eller i vilket fall en mans huvud, som syntes av mustaschen och att ena ögat var perforerat av något vasst föremål samt hade en släckt cigarett inkilad i hålet. Det var just då svårt att tänka sig ett kvinnohuvud som demolerats på det viset just där och då. Eftersom den som blivit halshuggen var en man av kläderna att döma och att en kvinna brukat misshandlas på helt andra sätt vid andra mordtillfällen. Trots att det förekom ganska många sätt att demolera människors ansikten på, oavsett kön.

I det skick som mannen befann sig förstod de som befann sig på platsen att en hund inte frivilligt skulle ha velat spåra upp mannen. Ändå hade liket hittats av en kvinna med just hund. Fast hunden hade stretat emot att följa med fram till liket, av fullt begripliga skäl. Liket var indränkt i olika vätskor samt fullt av salt och peppar. Som om mördaren förberett en måltid men blivit avbruten efter att ha avlägsnat huvudet. Fast det var inte en teori som togs på riktigt allvar. Det var mest på skämt som någon av de mer härdade polismännen dragit till med.

T ältet restes en bit bort från kroppen och bars sedan till den platsen sedan fotografen och några tekniker gjort sitt. Av någon anledning skulle liket först flyttas till tältet. Kanske för att man skulle kunna undersöka marken mer noggrant under och på sidorna där liket legat då det hittades. När liket flyttats fann man en liten leksaksbil som kilats ner i jorden. Det var bara delar av den som syntes. Den var av mjuk gul plast och befanns vara i två delar. Den hade sågats itu av någon anledning. Det gick att se på den att den inte legat där särskilt länge. Sannolikt var den ungefär lika gammal som kroppen på platsen. Det vill säga att den hamnat där ungefär samtidigt med mordet.

U tan tvekan hade mannen mördats just där i skogen som liket blivit funnet. Mängden blod och en del andra fynd tydde på just detta. Att huvudet blivit avhugget fann man ingen omedelbar förklaring på. Fynd av cigaretter och tändstickor i mannens fickor antydde att han var rökare. Det gick även att se på ena handens fingrar som var lätt nikotingula. Varför han mördats gick inte att se och varför en cigarett placerats i hans öga kunde man bara spekulera om och kring.

S edan det mesta sorterats och körts därifrån sattes det upp remsor med ordet polis på, av två poliser och träden runt om de båda fyndplatserna markerades synligt, som användes de även för att fästa remsorna kring. Senare samma morgon skulle allt i ytskiktet samlas in och paketeras, för omedelbar transport till ett labb som var beläget flera tiotals mil därifrån. Mannens identitet var troligen fastställd emedan det fanns en plånbok i enda fickan på byxorna och i den fanns identitetshandlingar i form av idkort och en del andra kort med samma namn på.
Att fotot på idkortet inte var speciellt likt huvudet på platsen behövde inte betyda något. Kortet var utfärdat sju år tidigare och en man kan förändras en del på den tiden. Senare skulle man dock komma fram till att plånboken tillhörde en helt annan person som också han skulle bli funnen mördad, bara inte i en skog vid en sjö.

Å ter i polishuset började utredningsarbetet ta fart via olika åtgärder. Som att bestämma vilka som skulle utreda ärendet och vilka poliser som skulle ledas av den som valts att leda arbetet. Det var en tämligen vanlig rutin som inleddes och de flesta visste med sig vad som komma skulle, vad som förväntades hända och hur arbetet skulle ledas. Det var en procedur som löpte i gamla invanda mönster och efter beprövade metoder. Det var ingenting märkvärdigt med det. Att man skulle ändra sig vartefter utredningen fortskred kunde inte anas redan under den tid som det tog att ta de första trevande stegen mot en lösning av fallet.

G råmulen var dagen efter fyndet med den tudelade mannen. Det regnade inte, men det fanns hela tiden en känsla av att regnet inte kunde vara långt borta. I en annan del av staden var det ännu inte riktigt dags för ett annat lik att se den dagens ljus. Brottet höll på att begås, men det skulle ännu dröja några timmar innan det skulle gå att finna ett lik och de omständigheter som det skulle befinna sig i och kring. Bilen, som befann sig i en bilverkstad, hade ännu inte belastats med något lik. Det var för tidigt för det. Senare skulle en anställd i verkstaden hitta liket i en trasig bil. Det märkliga var förstås att mördaren eller gärningsmännen brytt sig om att demolera en bil genom att såga itu den medan en fortfarande levande människa befann sig i den.

A tt man skulle finna ännu en cigarett i det likets ena öga, skulle bli en omständighet som skulle binda de två morden samman. Men ännu var det för tidigt att dels hitta bilen med liket i och att dessutom kunna förstå att det var ett och samma fall att arbeta med, som skulle beröra så många människor utöver de många poliser som skulle bli involverade i ärendet.

D et var ännu natt då tidningsbuden delade ut morgonbladen och gatorna låg i stort sett folktomma. Men tomma var de förstås ändå inte. En del djur av olika slag kilade omkring på dem och längs husväggar strök en del katter omkring. Både sådana katter som hade någon människa som verkade bry sig om dem och sådana som förvildats i brist på mera mänsklig omsorg. Om husväggarna eller djuren kunnat berätta hade utredningen kanske inte gått i stå, som den gjorde gång efter annan, mellan likfynden. Vilka gjorde att ärendet fick en smula upp farten igen.

E n sak som var säker, det var att mördaren eller gärningsmännen verkade intresserade av att skicka någon sorts budskap till polisen och kanske även till andra människor i staden. Polisen försökte till en början hålla vissa saker hemliga för pressen och allmänheten. Men efter hand läckte det ut i alla fall, i och med att fler och fler lik dök upp här som där. En cigarett i ena ögat fick pressen upp spåret på och olika tidningar valde att ge fallet olika namn. De som gav fallet dessa namn var då åtminstone påhittiga, om än inte särskilt hjälpsamma.

B iprodukten av att så många människor hittades döda med en cigarett i ögat var att försäljningen av tobak minskade avsevärt men att andra gifter ökade i omfattning vad det kom till användningen ifråga. Efter hand som allt fler lik, såväl kvinnor som av män, män dominerade, så såg man allt färre rökande offentligt och antalet fimpar på gator och torg minskade också de dramatiskt. Det var fullkomligt fantastiskt vilken effekt saken fick. Det som så många kampanjer misslyckats med i åratal. Plötsligt vågade folk inte ses gå omkring med en cigarett i ena nypan. Färre människor luktade tobak också. Till och med de få som rökt pipa minskade i än högre grad.

I takt med att veckorna gick skulle fallet dra till sig uppmärksamhet i världspressen och andra länders poliskårer började plötsligt få egna fall i samma stil att brottas med. Polisen i staden kom ingen vart med fallet och tvingades att be om hjälp från landets huvudstad, där det skulle sökas med ljus och lykta efter någon med sådan kompetens att det skulle komma att kastas ljus över saker och ting. Sådana krafter verkade beredda att träda in, men de ville ta över fallet helt och hållet emedan det verkade vara för svårt för en liten stads poliskår att ta itu med och finna ett slut på dessa liks som eviga uppdykande.

L iket i den itusågade bilen upptäcktes på morgonen natten efter att dådet blivit utfört och redan då spreds det en känsla i kåren av att det hela höll på att gå helt över styr. Vad kunde det finnas för motiv, och kunde man vara helt säker på att det inte var någon som härmade det första mordet? Ju längre utredningen höll på och dagarna gick över i veckor, med allt fler 'dödsfall', ju mera uppgivenhet spred sig i poliskåren.

E n morgon satte sig brevbärare X som vanligt vid köksbordet hemma i villan i Angered och såg sin fru börja tända en cigarett, när hon såg hans blick och hastigt släckte cigarettändaren igen, slängde cigaretten i soporna under diskbänken och började tugga frenetiskt på läpparna istället. Han tog fram en ask med tuggummi ur bröstfickan och kastade den mot henne. Hon fångade upp den som hade hon varit med i en match i baseboll och paketet var en boll. De tuggade tyst var och en för sig och kastade då och då en blick på varandra medan kaffet kokade upp i den elektriska bryggaren.

N ästan tjugofyra månader efter det första fallet, fyndet i skogen, upphörde plötsligt morden. Ingen kunde förstå eller räkna ut varför. Det lik som senare samma vecka hittades som inte hade en cigarett i ögat, var en man som drunknat i en sjö under en ensam fisketur. Det bedömdes på ett tidigt stadium vara en vanlig olycka. Han hade troligen drunknat då han höll på med att ta upp ett nät ur sjön. Senare skull det heta att han fått en infarkt och ramlat över bord och drunknat på grund av detta. Trots att folk från hela landet och hela världen engagerade sig i fallet med okärlek för rökare, gick det inte att lösa. Något år eller så efter att morden upphört började man kunna se fimpar slängda på gator och torg igen. Längre var förstås inte folks minne. Men de som rökte och visade sig göra det öppet verkade vara människor ur den yngre generationen.