Den enskilda människan
är litet lustig.
Den enskilda människan

har dels behov
av att följa
en ledare av

något som slag.
En karismatisk ledare.
Som ett barn.

Samtidigt, om jag
ber min vän
sitta kvar i

bilen medan jag
går iväg en
stund, då kommer

vännen strax efter.
Om jag å
andra sidan ber

vännen följa med
mig ut ur
bilen, på ett

som okänt ärende.
Då sitter han
gärna kvar tills

jag är åter
från mitt ärende.
Är det konstigt?