På min regnpromenad

mötte jag efter några minuter

mig själv.

Jag hälsade artigt,

men jag svarade inte.

Snarare tittade jag

lite förvirrat på mig

och försökte torka bort

regndropparna från glasögonen

för att möjligen

känna igen mig.

Men då hade jag redan

passerat mig, och det

alltför långa nackhåret

jag såg när jag vände mig

var ovårdat och regnvått

och inte alls likt mitt.

När jag kom tillbaka

till stugan hungrig och genomblöt

hade jag redan ätit upp

den läckra hummerstjärten

och sköljt ner den med

flera glas svalkande vin

från Alsace, eller Elsass

som tyskarna föredrar.

På verandagolvet 

hade mina vandrarskor

kvarlämnat leriga spår

och i stentrappan utanför

stod en tallrik som tycktes

ha slickats ren av en

förbipasserande katt.

Morotsbiff med färsk dragon

och mellanmjölk

erbjuder inte samma

smaksensationer

som nykokt hummer

och Gewurtztraminer.

Det första jag gör

i morgon är att

byta lås på

verandadörren.