En flyttbil stod oväntat utanför huset, 
en märklig figur fyllde flaket med last. 
Det var Sommarens fotspår som dröjde i gruset 
den Sommar vi så gärna vill hålla fast. 

"Jag packar för flyttning", sa Sommaren vänligt, 
ty nu är mitt gästspel här slut för i år. 
Och vädret jag bjöd på var soligt och tjänligt 
och svampar nu flockas i gläntor och snår. 

Betrakta sen rönnarnas praktfulla frukter 
som ger oss ett löfte om årstiders gång. 
De lyser bland sommarens bästa produkter 
och erbjuder tröst om din vinter blir lång". 

Tyst hjälpte jag Sommaren in bakom ratten 
och tänkte "hon får inte se att jag gråter". 
Jag såg hennes bakljus försvinna i natten 
och hörde mig själv viska "välkommen åter"!