Jag brukar alltid
vara noga med
att förolämpa mina

vänner för att
de redan på
ett tidigt stadium

skall kunna se
mitt rätta ansikte
och få känna

sig lugnade med
att jag inte
stort skiljer mig

från dem. Det
är bara främlingar
som blir imponerade

av min person
ety de icke
ännu som känner

min känsliga natur.
En natur som
för övrigt lämnar

en del övrigt
att önska i
rent allmänna kretsar.