När natten trycker drabbas jag av tankar

som under dagen ej på dörren bankar

men gör att jag i mörkret planlöst vankar

på ekparketten i mitt tysta rum.

Då grubblar jag på gamla oförrätter

som gör att jag ej rättvist värdesätter

det liv som gett mig många sköna nätter.

Då händer det att jag känner mig dum.

Så alla ni som skapar dessa stunder,

av skäl som ofta tycks mig sakna grunder,

mej tycks det som ni delar på en blunder

som icke ger mig lidandet ni vill!

Ty oftast är jag vaken sexton timmar

då livet verkligen emot mig glimmar.

Och det är även då jag frejdigt rimmar

och dricker både liv och längtan till!

Jag gör en konst uti det perspektiv

som misslynta tråkmånsar kallar liv!