"Vad säger du?"
frågade jag min hustru, när vi satt samman ute i skymningen med filt om axlarna.

"Jo, jag säger, att det inte gör någonting att hösten kommer och att det blir mörkt och att man inte vet vad som kommer härnäst".

"Vad menar du? Det finns ändå viss sorg och melankoli i detta att ljuset dör", fortsätter jag.

"Kanske det", svarar hon. "Men du vet ju, att jag skall tindra med ögonen för sig, när det blir alltför svart".