sen tog han buss 104 ut på landet
trots att det inte ens fanns någon buss som hette så
det var liksom ingenting han brydde sig om
det fanns annat att tänka på, tyckte han

jag tror inte att han tänkte på mig innan han somnade
och jag tänkte inte så mycket på honom
även om han inte var lik någon människa jag tidigare träffat
så var han inte så märkbart olik dem heller

bara i så fall på det sättet;
att han aldrig kämpade för att inte vara som alla andra
( - som alla andra)
och det var väl någonstans i det vi hittade varandra
för jag hade tappat orken

men i det som inte är filmer, böcker och underbart
i det där andra som alltid ligger där i bakrunden
så hittade vi aldrig tillbaka till varandra igen
och inte fram till någon annan heller

så han åkte iväg på någon buss med sin lilla väska
och jag hade naturligtvis ingen näsduk att vinka med
jag tror inte ens att jag var där när vi sa adjö
jag var någon annan stans och tänkte på 104:an
(eller något liknande)