Ola Lindberg i haikumästarnas fotspår

”Ola Lindberg är en av de mest framträdande svenska haikupoeterna idag. Han skriver mycket komprimerat, ibland endast på två rader och alltid med små bokstäver. Hans dikter ligger därmed alltid nära den japanska haikuns ursprungsform, som normalt endast innehåller en rad. Ola Lindbergs haiku återfinns i flera nättidskrifter och han finns även representerad i haikuantologin Månen i ytterfilen (2011). ”Långa skratt / i sensommarkvällen”.” (från Hundraåriga skuggor, Bambulunden, 2013).

 

Poeter.se är glada att kunna presentera en längre intervju med Ola om skrivande och den nya boken Hundraåriga skuggor!

 

 

2007. Poesin låg i byrålådorna men med internet öppnade sig nya dörrar. Jag tillhör stenåldersfolket när det gäller datorer men lärde mig i alla fall att surfa och ta mig in på Poeter.se vars koncept är genialt . Här kunde jag  lägga ut mina dikter och ta ett första trevande steg mot något större. Få lite självförtroende och en identitet . Att få skrivarvänner som kunde dela med sig hjälpte också . Det är emellertid viktigt att välja skrivarvänner efter behov. Vill man bli en bättre poet eller vill man bara ha trevligt. Jag valde det förstnämnda.

 

När jag sedan blev våglig nog skickade jag mina Haikudikter till Svenska Haiku Sällskapet. Självförtroendet som byggts upp på Poeter.se raserades totalt men det blev en väckarklocka att det var dags att lära sig mera och utveckla skrivandet.

 

Att skriva poesi handlar lika mycket om teknik som talang och ska man skriva Haiku gäller det även att bli vän med traditionen.

 

 

Mina första försök till haiku var väl kanske året innan jag blev medlem. Jag har läst och skrivit poesi sedan tonåren och alltid dragits till de kortare, kärnfulla texterna. Öijers dikter från Giljotin och framåt är ett sådant exempel. I Tomas Tranströmers Sorgegondolen fick jag upp ögonen för haiku. Och som sagt för ganska exakt sex år sedan lade jag ut mina första försök här på sidan. Duktiga skrivarvänner påpekade snabbt att haiku inte handlade om 575 och att TTs dikter inte kunde kallas haiku ens med god vilja. Intresset att skriva haiku fritt ur hjärtat bara ökade. Min dotter som då var tre år gammal hjälpte mig också att skriva haiku . Barn och barnböcker är nämligen en stor inspirationskälla till god poesi.

 

 

Definitivt närvaron och känslan. Haiku appellerar till läsarens intuition, inte till intelligensen. Svensk poesi är full av starka metaforer/liknelser och ”fina ord”, vilket för min del är onödigt och ett försök till självförhävelse. De blir uppfinningar som läsaren bara kan beundra men inte känna i bröstet . Visst, vi som skriver Haiku använder också metaforer och liknelser men då är de dolda i texten och läsaren får själv hitta dem.  Jag ska ge ett ex:

 

Månen, trädets eviga blomma

lyser i natt

ensam på grenen

En så stor poet som Setterlind misslyckas här att lämna någon känsla kvar till läsaren. En god Haiku-poet stryker givetvis ”trädets eviga blomma”!

När man skriver poesi får man aldrig distansera sig från läsaren. I Haiku gäller det t.ex. att inte räkna stavelser, förklara för mycket eller skriva abstrakt.

Det är en konst att lämna mycket osagt i dikterna.  Som poesiform attraherar det mig att med enkla medel försöka skapa något stort.

Berätta lite om boken Hundraåriga skuggor

”hundraåriga skuggor” är en haiku-besatt mans verk. Den är baserad på flera hundra dikter skrivna mellan våren 2011 och slutet av 2012. Lars Vargö har sedan gjort urvalet.

Dikterna är skrivna mellan klockan 22-02 eller på långtråkiga tågresor under djup koncentration. Ett meditativt stadie som jag idag bara måste återvända till minst några gånger i veckan.

”hundraåriga skuggor” är en hyllning till Basho,Issa, Buson, Shiki, Hosai, Santoka, Soseki och Kerouac. Målet har varit att kvalitativt ligga på jämn nivå med dessa. Men det får läsaren avgöra om jag lyckats med.

Skillnaden på hundraåriga skuggor och månen i ytterfilen är nog att denna är mera subtil, lite mera poetisk.

Nu när du blivit utgiven två gånger på förlag, hur har du tagit dig dit?

Det låter lite tråkigt, men svaret är genom envishet och hårt arbete. Som allt annat i livet räcker inte talang. De senaste två åren har jag exempelvis läst haiku mellan tre och fem timmar dagligen. Sedan har jag haft tur som mött kloka skrivarvänner och två enastående redaktörer på frihaiku och Bambulunden -  två personer med sanslös kunskap om haiku och som brinner för att haikun i Sverige utvecklas .

Vilket gensvar har du fått på boken?

Bara positivt. Förlaget är väldigt nöjda med boken. Och jag får nästan dagligen mail/sms från haikuintresserade runt om i landet.  Det sinar säkert inom kort men för lilla jag som hade som mål att bara få glädja några få med min poesi känns det väldigt stort.

Sista frågan-Har du något du vill dela med dig till poeter.se medlemmar?

Till de som verkligen vill något med sin poesi vill jag säga:

1. Gör skrivandet till en livsstil

2. Orka ta kritik, all kritik. Tar du det personligt, tänk en gång till innan du skickar iväg dina dikter.

3. ”Det viktigaste är Inte om dikterna betyder något för dig, utan Om de betyder något för läsaren”.

Boken Hundraåriga skuggor finns att köpa din nätbokhandel bl.a. Bokus och Ord och Bok

Läs utdrag ur Hundraåriga skuggor på poeter.se