Nog vet jag att du är så skör som kristall,
som Böhmisk kristall
men måste du vara så isande kall
så isande kall där du går?
Du klär dig i plagg av dyrbar voile
parisisk voile 
men kvinnan som bär dem känns blott som metall
som sjukhusmetall, som en bår.

Och alla som känner dig säger
att hat är det enda du äger.

Jag tänder i tankarna nu en marschall
en gigantisk marschall
så djupt har du drivit mig i mitt förfall
att jag, som en svulten kondor,
inför en enorm och begeistrad publik,
en blodtörstig publik
vill dräpa din kropp och stycka ditt lik.
så fort som det någonsin går.

Vad nyttar väl då en marschall?
Jo, jag avskyr när maten är kall!