Jag är en bräcklig och ömtålig människa
faller jag
så faller jag lätt och långt
om än i gräs
såväl på mark med kvistar, asfaltsblommor

likt en vas av porslin
måste jag få vatten och rosor
nedstuckna i min späda kropp
älskas och tilltalas ömsint
handskas med försiktighet

mina läppar så varligt skall beröras
av kyssar längtande och farliga
söka sig näring till älskog
varslande om faran av lättsinne
likt en sång utan musik


(Texten har legat och vilat sig
i utkast sedan 2013 10 05)