I min analys av boken 1984 av George Orwell vill jag börja med att ta upp dess intrig och det mönster den följer. Romanens exposition är följande; Vi får veta det är en klar aprildag och huvudpersonen Winston Smith sitter i en trappuppgång. Närmast i hans liv finns hans granne och arbetskamrater. Jag får bilden av ett dystert samhälle där Storebror och partiet har makt och kontrollerar vad invånarna gör. Winston befinner sig i England som nu har bytt namn. Föräldrar är rädda för sina barn då de kan skvallra till partiet om föräldrarna avviker. Winston tycker inte alls om detta förtryck men vet inte riktigt hur han ska gå till väga. Hans största mål är att han vill säga sanningen och berätta sin historia och därför börjar han skriva dagbok som han tänker sig att den inre partimedlemmen O´Brien ska få läsa.

Winston tänker att han inte bryr sig om att resultatet kommer bli döden men jag får ändå en känsla av att han ändå är kluven. Jag får känslan av att han grubblar för mycket och kanske helt enkelt är för intelligent. Han ser igenom fasaden som staten byggt upp för att behålla det rådande styret. Det största hindret från att nå sitt mål är därför Winston själv. Jag anser att detta är den huvudsakliga konflikten. Då har vi kommit fram till romanens stegring. Winston inleder ett förhållande med Julia som arbetar på samma ställe som honom. Jag anser att detta är en komplikation som förlänger och utvecklar konflikten då känslorna han får gör honom ännu mer osäker. Winstons känslor för Julia gör att han blommar upp från att ha känt sig som en död. Från att ha varit mager och eländig blir han rundare och lycklig. Genom sitt förhållande gör de först uppror i det tysta men funderar på att göra det synligt. Jag får känslan av att han inte längre vill dö som han ville innan eftersom Julia har kommit in i hans liv. Han för en inre debatt med sig själv om att leva eller inte leva.

Han funderar fram och tillbaka på att lämna Julia innan det är för sent och de blir upptäckta men hon övertalar honom att de ska fortsätta sitt förhållande. När de tillsist bestämmer sig för att gå till O´Brien (som är en inre partimedlem) eftersom Winston känner att han kan vara en motståndsman har vi kommit fram till klimaxen. Det visar sig att det är Winstons döde arbetskamrat Syme som gör att Winston vågar prata med O´Brien. Nu finns det ingen återvändo när det gäller konflikten. Detta i sin tur leder till att Winstons och Julias förhållande upptäcks eftersom en teleskärm hade gömts bakom en tavla. Tankepolisen kommer snabbt dit och de blir arresterade. Winston hamnar i en cell utan fönster och har på så sätt ingen kontakt med omvärlden men han sätter sitt hopp på att O´Brien ska komma dit. Det visar sig dock att han har lurat både Winston och Julia och är i själva verket inte alls medlem i motståndsrörelsen.

Nu har vi kommit fram till romanens lösning dvs. dénoument. O´Brien hade haft koll på Winston hela tiden och vetat att han begått brottet att skriva sin sanning. Winston kan tillslut säga sin sanning som ändå har varit hans mål från första början men blir ändå hjärntvättad och därför skulle jag vilja säga att det är nu man får veta att det hela tiden har varit förgäves. Det spelade helt enkelt ingen roll eftersom O´Brien aldrig brydde sig om Winstons sanning. Vi får veta att det var förutbestämt att Winston skulle hamna i partiets klor och detta för att han på ett sätt var för självsäker även fast han samtidigt var misstänksam av sig. Staten visste hela tiden att Winston tänkte självständigt. Istället för att bli dödad låter O´Brien Winston leva som en människa som inte kan tänka självständigt.

Hur är det då med berättelsens tid? Den börjar i april 1984 och fortsätter sedan till juni då Winston och Julia varit tillsammans någon månad. Då och då går berättelsen bakåt i tiden till t.ex. 50-talet. Detta för att vi ska få veta vad huvudpersonen varit med om och hur det förflutna påverkar honom i nutiden. Winston fångas och blir hjärntvättad och vi får veta att detta har pågått i flera månader. Så min gissning är att romanen utspelar sig på 1-2 år från vad författaren ger för information. Denna kan dock tyckas lite vag anser jag.

Är karaktärerna i romanen runda eller platta? Jag menar att Winston är en rund karaktär då vi verkligen får veta hur han känner och tänker på djupet. Han är osäker och självsäker på samma gång. Även Julia passar in under denna mall tycker jag. Hon förstår hur Winston tänker och känner och de utbyter intelligenta samtal. Jag anser att Winstons arbetskamrat Syme är en platt karaktär. Det enda vi får veta om honom är att han är mycket intelligent och intresserad av nyspråket. Under berättelsens gång blir han dödad och även fast han är borta är det han som får Winston att tro att O´Brien är med i motståndsrörelsen.

O´Brien säger inte Symes namn rakt ut men Winston förstår trots allt att det är denne han menar. Jag menar att författarens enda syfte med denna karaktär är att det är han som indirekt leder huvudpersonen Winston till målet. En annan platt karaktär är Winstons granne fru Parson. Det vi får veta om henne är att hon är nervös och brukar avbryta sig själv mitt i sina meningar. Hennes familj består av en man och två barn. Jag anser att författaren vill visa föräldrars rädsla för sina barn i ett diktatursamhälle genom den här karaktären. Detta eftersom barn lätt påverkas av andra. I det här fallet är det att de gärna anger sina föräldrar till tankepolisen om dessa tänker självständigt. Fru Parsons barn är även busiga som barn kan vara. Det är en skrämmande beskrivning om hur barn som är oskyldiga varelser ändå kan hjärntvättas till att utge sina egna föräldrar dvs. få de dödade.
Berättarperspektivet i 1984 är ur ett tredjepersonperspektiv. Jag anser att Orwell är en begränsat allvetande berättare. Dock får vi veta mycket om huvudpersonens tankar medan vi knappt vet någonting om de andras tankar. Vi har alltså störst kunskap om huvudpersonen och det är genom honom vi ibland kan gå tillbaka i tiden då han minns sitt förflutna.