Astrid Lindgren är författaren till den här boken dvs. en människa av kött och blod.
Berättelsens fabel skulle kunna se ut så här; En pojke får reda på att han ska dö och den äldre brodern berättar för honom om en annan värld. Det går inte som syskonen har tänkt och storebrodern dör först. När pojken väl har kommit till den andra världen får han och brodern vara med om äventyr som är både farliga och skrämmande. Efter att den äldre brodern har blivit förlamad bestämmer de sig för att dö igen för att komma till en annan plats.
Det finns olika tempo i berättelsen. Ibland är det långsamt och beskrivande som t.ex. när Karl berättar om sin storebror Jonatan och beskriver hans egenskaper. ”Jonatan såg verkligen ut som en sagoprins, det gjorde han. Hans hår glänste precis som guld, och han hade mörkblå, vackra ögon som det riktigt lyste om och vackra, vita tänder och alldeles raka ben”. Ett exempel på högt tempo är när Karl berättar om stridens dag i Nangijala. ”Så slutade stridens dag i Törnrosdalen. Många gav sina liv där för frihetens skull”.
Det är en homodiegetisk berättare eftersom Karl är en jag-berättare och det finns även en intradietisk berättare och det är t.ex. när Karl talar med sin storebror eller med Mattias eller när det återges vad som står i tidningen om Jonatans död. Han återger alltså vad de har pratat om och vad som pressen har tagit upp. Karl talar även till oss som läser och då är han en extradiagetisk berättare och ett exempel är: ”Nu ska jag berätta om min bror. Min bror, Jonatan Lejonhjärta”. När t.ex. Karls bror Jonatan får ordet är han den nye berättaren.
Det finns en implicit författare i berättelsen och åsikterna är att man ska våga slåss mot det som är fel och att man ska stå emot ondskan. Tyranner ogillas starkt och man ska inte låta rädsla göra så att man trycks ner av de här tyrannerna som vill ta ifrån rättigheter och frihet ifrån människor. Jag vet inte om det här även är Astrid Lindgrens åsikter men jag gissar på det eftersom hon verkade vara en person som värnade om allas rättigheter. En annan åsikt är att man inte vill leva som förlamad. Jonatan vill hellre ”dö” och komma till landet Nangilima. Den implicita författaren är alltså inte någon karaktär utan en livshållning. Berättaren är inte allvetande och avsäger sig vissa kunskaper och ett exempel på detta är när Karl menar att det finns saker som han inte vet om och att han trodde fel om förrädaren först. Det är en extern fokalisering dvs. örnperspektiv. Jag anser att det inte finns någon intern fokalisering i berättelsen även fast andra karaktärer får ordet ibland.
Berättelsens tid, den inre tiden, utspelar sig under flera månader eller till och med år. Det är osäkert eftersom Karl inte själv vet. Vid ett tillfälle tror han att det kan ha gått tusen år. När det gäller själva berättandets tid tar det så klart inte tusen år att läsa klart berättelsen. Eftersom det tar olika tid för olika läsare att bli klar med en bok kan det vara svårt att säga hur lång tid det tar. Men om jag ska ge mig på en gissning tror jag att det kan ta en till två dagar att läsa ut Bröderna Lejonhjärta eller till och med på en dag.
Jossi är avsändare och Karl, Jonatan och de andra i Körsbärsdalen är mottagare. I kommunikationen dem emellan fick Jossi dem att tro att han var snäll och ofarlig när han i själva verket var förrädaren som hade lämnat uppgifter till den onde Tengil och hans Tengilsmän. När Jossi hade gett Karl kakor tänkte han ”Han var snäll, Guldtuppen. Det kändes nästan lite mindre ensamt bara för det”. Eftersom Karl trodde att det var Hubert som var förrädaren först hade han lämnat meddelanden på väggen i sitt och Jonatans hus. Då var han avsändaren som sände ut information till Sofia, som visade sig vara helt fel.
Jossi är även motståndaren eftersom han försöker hindra befrielsekampen som Karl, Jonatan och de andra för. Mattias, den gamle mannen i Törnrosdalen, är däremot en hjälpare då han har gömt Jonatan från Tengils soldater. Han låtsas dessutom att han är Karls farfar så att Karl inte ska råka illa ut, eftersom denne sagt till två av Tengils soldater att han bor i Törnrosdalen med sin farfar. Karl och Jonatan är subjekt som strävar efter frihet för Nangijalas folk och själva objektet är ett Nangijala utan Tengil som plågar folket där.
Berättelsens motiv är kärlek, ondska, döden, mod och svek. Berättelsens tema skulle kunna vara att man ska våga stå emot ondskan, det som är fel. Döden och vad som kan hända efter man har dragit sitt sista andetag kan vara ett annat tema. Vad som kan hända efter att man har lämnat jorden. Kärleken som övervinner allt, till och med döden kan vara ett annat möjligt tema. Berättelsens struktur är lugn, kaos och lugn igen. Detta eftersom Karl först inte har något speciellt att göra eftersom han är svårt sjuk. Därefter dör hans storebror och Karl längtar efter att få följa efter honom till Nangijala. Han förstår rätt snart att det är något som inte står rätt till i denna värld. Ett stort äventyr där en tyrann råder tar sin början och Karl får inte en lugn stund. När tyrannen har fallit och Karl och Jonatan ska ta sig vidare till den nya världen Nangilima blir det lugn igen. En annan möjlig struktur är ordning, oordning och ordning. Det finns dyader dvs. motsatspar i berättelsen och det är bland annat godhet och ondska. Det är tydligt att det är Karl, Jonatan, Mattias, Sofia m.fl. som står för det goda och att det är Tengil och draken Katla som är ondskan. Jag anser dock att Jossi ändå är ett gränsfall. Han har känslor som när han t.ex. säger till två av Tengils soldater att han tyckte lite om Karl och att de därför skulle vara rädda om honom. Det är alltså inte enbart svart eller vitt utan även en gråzon.
Karaktärerna har agenter dvs. egenskaper. Tengil är den grymme, Jossi är den starke stora mannen, Sofia är den snälla, Jonatan är modig, kan allting, är stark och snäll och Karl är enligt honom själv rädd, dum och ful. ”Jag frågade Jonatan hur han kunde tycka om en ful och dum kille som jag med skeva ben och allting (…)”