sagan om hon där som var som ett kärl.

Tystnaden spred sig när hon var kär för ingen visste riktigt om hon skulle bli ett bär.

Bara faktumet att hon var ett kärl som kunde fyllas med besvär men aldrig visade känslorna när hon var i sin värld.

Gjorde att ingen visste att hon tog klister för att laga där hon brister.

Sakta men säkert tunnades hon ut tills hon försvann helt och kvar blev en sjö.

Till alla ligsister säger jag sluta fyll andras kister, det är hos er det brister!