det kom en storm igår och när den talade så slog det mig att jag inte längre kan några språk. jag försökte tänka i ord men såg bara bilden av hans rygg. tv-antennerna skrek i vånda. plåtfasader gnisslade. fönsterrutorna bågnade och skimrade som om de varit såpbubblor.



hukande gick vi hemåt i våra halsdukar. vi delade flaskan med vitt vin som stod i mitt kylskåp. torr smak med inslag av gula äpplen, jord, glömska och vaggvisor. och fast att jag är alldeles för gammal så sjunger hon för mig på ett språk jag glömt.