Kall
blir den natt då döden

Väntar
likt en klagosång i mörkret

Min
är musiken han spelar

Kärlek
är din svaghet

Och
ordet för alltid mitt svärd

Din
är förlåtelsen, och har alltid varit

Död
för länge sedan

På
nytt född, tusentals gånger

Din
vän är alltid jag

Förlåtande
precis som du

Omfamning
är vårat samförstånd

För
vi försöker lika mycket

Båda
lika beroende av varandra

Orden
du ger

Är
av mod och ömhet

Lika
är vårt blod

Oundvikliga
våra slutliga öden

Som
ditt är förutspått före mitt

Fruktansvärda
är tankarna

Och
mina känslor?

Enorma,
jag dör utan dig