Han sökte världen runt

efter meningen med livet

och fann den vid sin egen förstutrapp.

"Allt var ju bara strunt

och hopplöst överdrivet,

ett intellektets grova bottennapp"

Så satte han sig tyst

i gungstolen av sälg

som alltid var hans plats där på verandan.

"Allt var ju blott till lyst,

som en handblåst glasbutelj,

fast tom", sa han. Och sen gav han upp andan.