Trulig satt han på sitt skär,

ensam hungrig liten gubbe,

tills han utan stort besvär

tog potatis, sill och nubbe.

"Linneduk och tända ljus

tvenne nystrukna servetter

sprider trevnad i vårt hus,

det är sånt hon värdesätter!"

Muttrar gubben, plockar fram

spetsglasen av blykristall.

"Hon vill aldrig ha nån dram

men får glas, iallafall!"

Dilldoft från potatiskoket

sprider sig i lilla stugan.

"Allt är klart, jag häller upp!

En till mej och en till frugan.

Löjtens immar frysboxkall

tur hon dröjt sig kvar i stan.

Tillvaron är stundom ball

Jag får två! Skål, ta mig fan!"