Du står där
och tittar
utan att se
och jag vet
att jag formar ord
men du hör dem inte

Jag känner med handen mot mina läppar
och förstår
att när Du hör
är Du döv
för mina känslor

Liten människa
på livets ocean
en våg
och Du vågar inte mer
utan släpper taget
sjunker
och ser
allt Du gick miste om

Jag vippar på brädan
Du klamrar Dig fast på
och river sönder papperslappen
Du tänkt sätta i flaskhalsen

Vattnet lutar sig över
min spegelbild

Jag ser att jag finns
men vem är verklig
Du eller jag?

Precis som plastpåsen
som flyter omkring i dammen
är jag tom
och fylls jag
så sjunker jag
precis som Du