Nils- Ivar Nilsson, den oäkte sonen från Säveränge by. Norrländsk, nästan norsk, men långt ifrån Nidälven. En gång nyfödd utan far och idag nämnd som nyckelbarn.
Uppväxt bland nypon och näckrosor, nyckelpigorna, nästan helt ensam. Nio vänner nästgårds, naiva. Ritade naturen, nålade russin. Nektariner fanns det inga.
I tjärnen nappade nejonögon i näten och på nätterna fiskades näbbgäddor upp. På gården nackades hönsen, nakna nötkött gick i hagen. Näverskogen runt om.
Träden icke nedfällbara.
Vid Susbottnen, en ensam nordsvensk. Nedlortad. (Namnförkortad.)

Nordanvinden kommer nedstörtande och blåser svår i november. Väcker nödvändigtvis nollställda (nerv)själar till liv, nerkylda nattfjärilar vid nyår. Men nöjesfältet sedan länge stängt, naturbehoven redan tillfredställda. Naturell förtvining och vem är din nitlott?

Nils nästan nittio. (Närstående.)
Nysilvret normalt nedbrutet, nationalsången nog sjungen.
Numera nattvardsbarn.
Näthinnan minns bäst nässelfebern, nattugglorna som hoade.
Nordsångaren, nötskrikan i mörkret. Och näktergalen som aldrig sjöng.